Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bacchanaliskt motstycke till Pauli Epistlar, så insåg dock
skalden snart, att en sådan genomgående och i detalj
utförd parodi skulle i längden verka motsatsen till sitt syfte,
blifva tröttande i stället för komisk. Också är det endast
i en enda epistel Bellman sökt fullt genomföra den plan,
som legat till grund för valet af titel. Väl framställas
det Fredmanska moralsystemets grundsatser uti flera
epistlar, och man skulle sålunda äfven uti sådana dikter kunna
ega rätt att se en parodi. Men då dessa läror icke hafva
den bibliska språkformen, så tänker väl näppeligen någon
läsare vid deras framställande på bibelparodi; och
dessutom förekomma dessa didaktiska qväden nästan
uteslutande inom det första tjugotalet af epistlarna. Det vill
deraf synas, som om Bellman väl till en början haft för
afsigt, att göra allvar af den uppfattning, som låg till
grund för valet af hufvudtitel åt arbetet, men att han
snart nog på välgrundade skäl derifrån afstått. Och
derigenom får hela detta parodierande uti Epistlarna
utseendet af en nyckfull lek, ett ögonblickligt infall, endast på
ett ögonblickligt löje beräknadt.
Fredmans epistlar äro en klar vattenspegel, i hvilken
verkligheten skådar sin bild upp och nedvänd, såsom
vattnet alltid visar bilderna; men öfver denna spegel far då
och då ett mörkt moln, som dock icke hörer den
afspeg-lade verlden till, utan härrör från en högre verld, och
hvilken genom sin strålbrytning förvandlar lustigheten
till sorglustighet. Så är Bellmans skildring, som vi
of-van visat, en humoristisk-ironisk. Och humorn uttalar
ingen absolut förkastelsedom; hon är som den
himmelska kärleken, hon förtörnas icke, hon sänker sig ned i
stoftet och vet att äfven der upptäcka gnistor af det eviga
ljuset.
Derföre kan också Bellman i sin kärleksfullhet
framställa de figurer han skildrar som kostliga dårar, och midt
i dårskapen kan han hos dem uppvisa något älskvärdt.
Se vi till, huru detta blir möjligt, så anmärka vi först, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
