- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
130

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lättsinnet är dessutom hos de flesta paradt med en stor
portion godmodighet, hvilken sednare jemte känsligheten
synbart framträder i den kärlek för musik, som utmärker
alla personerna. Det ligger nemligen en sanning i Göthes
bekanta:

”Wo man singt, da lass’ dich ruhig nieder,

”Böse Menschen kennen keine Lieder.”

Alla de manliga personerna i Fredmans Epistlar med
undantag af Norström, Ullas man, äro virtuoser på ett
eller annat instrument; de förnämsta bland damerna äro
sångerskor; vid alla sammankomster, vid alla lustfärder
höras sång och musik. Bildar vin och kärlek ena
väsentliga beståndsdelen i deras lif, så bildar musik den andra.
Besinnar man nu, att det sinnliga i musiken är en af ande
genomträngd sinnlighet, så får genom denna känslighet för
tonernas konst personernas karakter en viss adel; de visa
sig mäktiga att ur den råa djuriska sinnligheten kunna
höja sig till en högre och renare. Med detta
karakters-drag sammanhänger på det närmaste det Fredmanska
sällskapets öppna sinne för naturskönhet. I den tjusande
epistlen: ”Ren Calad jag spår” öfvergifver hela sällskapet
spelbordet för att skynda till det öppnade fönstret och
derifrån njuta af den herrliga nordiska vintertaflan, som
för dem ligger utbredd. Både natursinnet och det
musikaliska elementet stå i nära samband med den glada
hän-gifvenheten åt njutningen af lifvets goda och sprida öfver
yttringarne af denna njutningslystnad ett försonande
skimmer. De stormande krogkunderna synas oss icke mera
som lastens barn, utan som burleska narrar: det
framträder hos dem något rent menskligt, som gör att vi kunna
förstå dem, och i all deras förvändhet synas de oss dock
som en spegelbild af oss sjelfva; vi kunna känna som de,
fröjdas och klaga som de.

Denna narraktighet, som vidlådar dem, framträder dock
först i sin fulla klarhet genom kontrasten till andra, den
Bellmanska diktens elementer. Så bilda de skönå, idyl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free