- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
135

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skilja sig från hvarandra;” och Heiberg gör uppmärksam
på, att ”for Enhver, som kjender Digteren, behöver man
blot at nsevne deres Navne, og strax staae de som
Individualiteter lyslevende for hans Erindring.” Någon
karak-tersutveckling i dramatisk mening kan dock icke hos
Bellman komma i fråga; utan karaktererna tecknas sådana,
sora de engång för alla äro eller blifvit. Bellman har,
som mången annan skald, gripit sina figurer ur
verkligheten; men om honom kan detta sägas i ännu egentligare
mening än om de flesta andra, enär till nästan alla hans
figurer originalerna kunna uppvisas. Utan att med dem
vara närmare bekant, har han studerat deras vanor,
lef-nadssätt och lynnen och skildrat dem så, som han
uppfattat dem; dervid har han dock lyckligen undgått en
klippa, mot hvilken en stor humorist i våra dagar —
Dickens — ofta kantrar. På flertalet af Dickens’ karakterer
kan man nemligen, som ofta blifvit anmärkt, se, att han
hemtat dem från Londons gator, att han bland de perso-’
ner, som han mött, har fästat sig vid en och annan och
med ledning af dennes yttre konstruerat hans historia.
Men så händer det äfven, att Dickens stannar vid detta
första intrycket; han ger visserligen af figuren en mycket
omständlig och minutiös skildring, men till denna
hänvisas läsaren alltjemt, hvarje gång figuren införes; figuren
är densamma, som han var, då man första gången såg
honom, gör evigt samma gritnas, upprepar ständigt samma
ord, ja, hos flera tyckes hela karakteren, hela själslifvet
vara sammanträngdt i en fras, hvilken maschinmessigt
framkommer ur dem. Icke så hos Bellman. Flerfaldiga
gånger har Bellman sett originalerna för sina teckningar,
han har gifvit akt på dem i olika situationer; hans snabba
uppfattningsgåfva har med lätthet af enstaka yttringar
bildat sig en klar åskådning af deras grundlynne; derigenom
har han undgått att skapa vaxbilder med samma ställning
och samma rörelser. Han har fullt bemäktigat sig dem,
och de lyda hans viljas vink. Hvarje gång han behöft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free