Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derligt nog, att förtälja, både att och när Bergen blef
krögare, äfvensom hvar han höll sitt näringsställe; men
af epistlen 25 tyckes det, som hade näringsstället varit
beläget på Djurgården. Men det är dock icke som
krögare vi lära känna honom i epistlarna, utan som
stadsmusikant, som stadsmusikanten par preferenge. Han är
typen af dessa ”stadsvirtuoser,” som tyckas födda med
stråken i hand, som aldrig tröttna, utan fortfara att spela
långt efter det alla ledsnat att höra dem. Bergen är en
träl under sin musik. På ett enda undantag när (epistlen
n:o 11), finner man honom alltid musicerande; än spelar
han basfiol, än blåser han valdthorn, blott en gång, vid
den så illa belönade serenaden på Fader Didriks
namnsdag, blåser han oboe. Om graden af hans musikaliska
färdighet, våga vi icke utlåta oss; men serdeles stor var
den väl icke. Han är visserligen djupt intresserad af sin
konst, och för den är han i stånd att förgäta allt, han ses
icke deltaga i de öfrigas upptåg och dansar, han yttrar
ingen synnerlig håg för Fröjas lekar; endast Bacchus de-,
lar med Apollo hans hjerta, hvarföre han ock vid sidan
gemenligen har ett stop öl eller ett glas bränvin, och har
han icke något, så slår det icke fel, att Fredman
påminner om att räcka honom ett sådant (ep:a 2, 9, 11, 19).
Hans konst är för honom ingen bagatell; fader Berg är
icke något geni, som arbetar med lätthet, tvertom, han
”svettas” och pustar, hela kroppen är i rörelse, och med
fruktansvärda ansträngningar gör han stäncliga försök att
åstadkomma något rätt förträffligt; försök, som dock just
genom sjelfva ansträngningen förolyckas. Men han sjelf
är allt för mycket inne i saken för att märka det
misslyckade, han är sjelf fullkomligt belåten, och då och då
får man se, hur den eljest allvarlige mannen
”Nickar med hufvud och småler åt skyn
Under tunga ögonbryn,” (ep. 82)
eller i glädjen öfver att se verkan af sitt spel på de
dansande, se huru ”nymfen kullrar,” utbrister i högljudt skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
