Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar och dun (ep. 76). Renligheten hos Jergen kan
ifrågasättas; icke elegansen. — Hvilket ledigt sätt att vara
eger han icke! hvilket lefnadsvett, oerhördt i dessa
kretsar! Alltid uppträder han ”med ryggen i hundra bugter,”
skrapande och bugande ”som en prins.” Kanske önskar
han att genom sina krökningar dölja det naturlyte,
hvilket namnet tyckes antyda, men detta nämnes aldrig
uttryckligen. På baler är Jergen i sitt rätta esse. Slängande
hvita handsken, krummar han sig, hoppar, gör kaprioler
eller ”fukter med hufvud, hand och fot;” med krokigt lif
och krokiga armar skjuter han hufvudet fram, under det
kråset i barmen fläktar och fladdrar ut. Jergens andra
oumbärliga persedel är tobakspipan; äfven under dansen
hänger den dinglande i hans mun och förlänar hans
elegans ett visst kokett drag af vårdslöshet. Hos Jergen
Puckel finnes ingen kgl. svensk styfhet, han är
smidigheten och rörligheten sjelf, men rörligast af allt är dock
hans tunga; hör bara hur han ”läspar och trugar
Så skönt,
Talar fransyska
Och Tyska.” (ep. 17).
Har han fått några glas till lifs, rinner plattyskan
hejdlöst ur hans mun. Denna pratsjuka ådrager honom
stundom handgripliga tillrättavisningar; såsom då han på
krogen Wismar blef utpiskad, emedan han rusig med sitt
oupphörliga pladdrande och skrikande förvillade musiken
och störde dansen. Men äfven under ruset glömde sig
icke gentlemannen; hvarje hans anmaning till musiken
beledsagades af ett: ”Seyd sie nun so giitich” eller ”Nun, mit
Erlaubniss.” Först då han redan blifvit utkörd, lät han
höra orden: ”Hundschfott, kanalje-und rackerparti.” (ep.
76). Icke underligt, om en kavaljer sådan som Jergen har
tur hos de sköna, icke underligt, om Peter Bredström blir
svartsjuk, då Jergen i dansen lyfter hans käresta på sin
arm, väldigt skakande Fröjas tempel. Jergen är
visserligen gift, men derpå tänker han sällan; som en fjäril flad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
