Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlastad skildras hon aldrig. Mera nitisk tyckes hon
deremot vara i Fröjas tjenst. ”Hvarje dag så står du
brud!” sjunger Fredman; och oaktadt hennes förhållande
till Norström — ett förhållande, om hvars rätta natur
man lemnas i ovisshet *) — öppnar hon sin famn för
både Fredman, Movitz och Mollberg. Med rätta heter det
derföre:
”Dog du min Ulla
Tårefulla,
Stod då all vår slägt.”
Ulla behandlas gemenligen ined en viss aktning, hon har
sin point d’honneur och tål icke höra hvad som helst; då
Fredman vid öfverfarten till Djurgården tillåter sig att
något groft skämta, finner han sig af Ullas miner tvungen
att ursäkta sig: ”Ulla Winblad, ingen skymf, min nymf
(ep. 25 v. 5, jfr ep. 48 v. 13). Värre råkade den ut, som
på Gröna Lund kom att kalla henne ”Jungfru Ulla.” Med
rätta upplågade då mamsellens vrede och hon utbröt:
”Hut trafvarlapp! Sök dina jungfrur på gatan.” Ty Ulla
kan lätt bli ond, hon är till och med mycket häftig,
hvil-ket synes af ep. 69, då Mollberg väl länge konstrade,
innan han hörjade danslektionen.
Men äfven Ulla kan icke undgå att träffas af lifvets
vedervärdigheter; äfven i den himmel, der hon dväljes, nå
henne bekymren. Så befinner hon sig en gång (ep. 43)
uti en situation, särdeles obehaglig för en qvinna med
’) I personalförteckningen säges om Norström, att han är
”förmäld med Ulla.” Den verkliga Ulla blef också gift med Norström;
men svårligen lär väl någon föreställa sig diktens Ulla som en Fru
Norström. Norström hör till de i personalförteckningen upptagna
figurer, hvilka förekomma i epistlarna mycket mera sällan, än
åtskilliga andra, hvilka i den icke upptagas. Endast en enda gång
uppträder Norström och då i Ullas sällskap; det är vid hemfärden från
Hissingen (ep. 48). I 7 versen, der han och Ulla vexla kärliga
blickar, kallas han ”fästman;” men i sista versen delar han den
äktenskapliga bädden med Movitz, och det säges, att ”Frun hör ju till
oss alla.” Norströms figur och hans giftermål med Ulla äro
reminiscenser från verkligheten, som Bellman upptagit i dikten, men
genast låtit falla och icke begagnat sig af. Ulla, före hennes giftermål
med Norström, är den Bellmajpka Ulla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
