Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serligen hade Bellman kunnat besjunga Stockholms
krog-lif utan att behöfva lägga sina ord i munnen på en
annan; men skulle den Fredmanska- verldsbilden blifva ett
i sig afslutadt humoristiskt helt, så kunde icke skalden,
såsom Archimedes, stå utom denna verld och sätta den i
rörelse, utan han måstp sjelf tillhöra den, sjelf vara en af
de handlande personerna, vara såsom en af de andra. Denne
skald är Fredman; det är han, som knäpper sin lyra och
vemodigt leende tecknar sig sjelf och det öfriga sällskapet.
Hvad godt och hvad ondt, som finnes hos de öfriga, det är
i rågadt mått hopadt hos Fredman. Han är ögat, som ser,
munnen, som uttalar, hjertat, som känner hvad de andra i
deras större eller mindre naivitet icke så klart kunna se,
uttala eller känna. Han sammanfattar och afslutar hela
kretsen; genom honom först blir den fullständig, och med
rätta sjunger han (ep. 9):
”Käraste Bröder, här är behag:
Här är musik och flickor hvar dag,
Här är Bacchus buden,
Här är kärleksguden,
Här är allting — här är jag.
Denna allomfattande betydelse, som Fredman har, gör
svårt att karakterisera honom. Karakteristiken af honom
sammanfaller i viss mån med karakteristiken af
Bellmanska humorn. Vi inskränka oss derföre till att samla de
drag, genom hvilka vi kunna tydliggöra, att Bellman i
Fredman skapat en lefvande personlighet, hvarefter vi,
sedan vi af honom skaffat oss en bild, skola söka skildra
hans inre genom att angifva hans stämning uti några af
de epistlar, der denna mest betydelsefullt framträder.
Huru ofta än Fredman talar om sig sjelf, gifver han
dock, helt naturligt, sällan någon skildring af sitt
utseende; endast ett par gånger öfvergår hans humoristiska
sjelfbetraktelse till en betraktelse äfven af hans yttre
menniska, ehuru det då är kroppens tillfälliga
förslapp-ningstillstånd eller klädernas ömkliga skick, hvarvid han
uppehåller sig. Detta är förhållandet vid de tillfällen, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
