Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Långt till måndan, J raska bröder,
Likså långt som från Norr till Söder!
Morgondagen blott oro föder
Hela året ut.”
I flera af epistlarna herrskar den mest uppsluppna
bacchanaliska yrsel, och sångaren synes medvetslöst
hänförd af sina frigjorda begär. Den starka sinnligheten är
hos Fredman förenad med ett varmt sinne för naturens
behag, och yttringarna af detta natursinne frambryter midt
under de burleska glädjeutbrotten, gifvande åt dessa en
mildrande, ofta en vemodig ton. Fredman har derjemte
en öppen blick för allt löjligt, och allt, hvarpå hans öga
faller, vet han att begagna som afledare för sitt komiska
lynnes yra skalkaktighet.
Dock midt under njutningen har han medvetande om
dess intighet och förgänglighet, och det är liksom för att
nedtysta detta medvetande, som han predikar
fasthållandet af ögonblicket; men då uti de andras naivitet ligger
ett frö till medvetande, så ingår uti Fredmans klarare
medvetande en viss grad af naivitet. Erfarenheten har
dock trängt äfven inpå honom, han känner äfven
frånsidan af det glada lifvet, har sett vedervärdigheterna öga i
öga. Men detta nedslår icke hans mod; kan han icke
förjaga de mörka tankar, så vet han att möta dem.
Äfven öfver förgängligheten, öfver döden sjelf kan
Fredman humoristiskt höja sig. Uti flera epistlar
anställer han, ehuru i olika stämning, betraktelser öfver sin
egen död. I dem röjer sig den dolda grundtonen af
Fredmans väsende; uti dem kommer i dagen sjelfva den
jordmån, ur hvilken de glädtigt yra sångerna hafva uppspirat,
men hvilken de undanskymt med sin brokiga färgprakt.
Men stundom öfvergår sjelfironien till sjelfbespottning, när
nemligen hans reflexion, väckt till full sans af en eller
annan yttre anledning, vänder sig med hela sin styrka mot
honom sjelf. Exempel på dessa olika stämningar skola vi
i den följande afdelningen meddela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
