Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men sjelfva hafva de ingalunda varit känslolösa för
nymfens behag (”Politiens drottar sjelfva dess hjessa krönt”)’.
Både anklagelse och dom uppfattas derföre af Fredman
endast som ett ingrepp af fiendtliga makter i den glada
njutningsverlden, hvarföre också epistlens öfverskrift talar
om ”Ett anstäldt för så t mot Ulla Winblad.”
Med en nästan plastisk åskådlighet framställer
skalden den olyckliga belägenhet, uti hvilken Fredman dagen
förut skådat sin Ulla, detta Fröjas hulda barn. Han såg
henne som vanligt täck, som vanligt vårdadt klädd,
vandrande genom Yxsmedsgränd;
”Men i dess fjät såg jag två gubbar
Med långa svärd.”
I sin förtviflan vände nymfen sig om med bedjande blickar och
icke utan djup rörelse varseblef Fredman, huru det flägtande
floret förrådde tårarna, som brunno i hennes glänsande ögon.
”Ett qvinligt öga,” utbrister han,
”fullt med tårar
Och en darrande röst;
Säg mig, hvad mer till ömhet sårar
Ett manligt bröst?”
ett käiisloutbrott, i hvilket ett lekfullt behag så lyckligt
sammanväft skämt med alvar. Fredmans öga öfverfar hela
gestalten, och hans känsla stiger, då han varseblir, huru
hopknäppta sträcks två klippingshandskar
med bön till skyn.”
Att icke händren sägas sträckta mot skyn, utan
klippings-handskarna, är ett af dessa snilledrag, för Bellman så
egendomliga, och hvari röjer sig hans genuina diktargry;
ty på samma gång det låter skalken skymta fram bakom
den medlidsamma känslofullheten, bidrager det att genom
sin kraftiga realism ställa hela bilden af den bönfallande
nymfen lifslefvande för våra ögon. Paltarna rycka henne
i klädningen för att släpa henne vidare; vid häftigheten
af deras tag stannar uret och ”perpendiklen sprang utaf ”
De sista orden synas närmast vara för fyllnads skull
tillkomna, men då de fattas såsom uttryckande höjden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
