Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frednans Epistel n:o 25.
”Biåsen nu alla.”
Ett sidostycke till 50:de epistlen bildar detta
”makalösa valdthornsqväde,” såsom det af Atterbom benämnes,
och hvilket, enligt öfverskriften, är ”ett försök till en
Pastoral i Bacchanalisk smak, skrifven vid Ulla Winblads
öfverfart till Djurgården.” Äfven här är Ulla Winblad
hufvudpersonen, äfven här tager naturen del i skaldens
hyllning och för att gifva lif och sanning åt denna
hyllning uppträda äfven här naturgudarna, ehuru här mindre
talrikt och nästan uteslutande inskränkta till hafvets
makter. Men stämningen är här en annan. Der färdades Ulla
hem efter sommarnattens nöjen; här far hon i Fredmans
sällskap nöjet till mötes. Der var det minnet af det nyss
upplefda, som inspirerade sångaren, här är det hoppet om
det kommande, är det den glada förväntan, som spänner
lifsandarna, utan att uppdrifva dem till den bacchanaliska
yra, som herrskade i den förra epistlen. Blicken är friare,
hänförelsen icke så yster.
Epistlen börjar med den ståtliga beskrifningen på
Ullas triumffärd öfver vågorna; dock nej, det är icke Ulla,
det är skönhetsgudinnan sjelf, det är ”Venus i sin prakt,”
som nu vill befalla, der eljest Neptun rår. Alla Neptuni
tjensteandar underkasta sig henne villigt; tritoner simma
kring snäckan, som bär henne; millioner väsenden sjunga
hennes lof, der hon seglar fram, omgifven af sin
uppvaktning, ”englar, delfiner, zefirer och Paphos’ hela magt,” en
vers, som genom sin kostliga sammanställning af fiskar,
vindar, englar och kärleksgudar lyckligt målar det rika
hvimmel, i hvilket skalden ser sin gudinna throna.
Fog-larna titta ned på ståten, från hafvets djup stiga fiskarna
upp till vattubrynet, gastarna sitta hyllande på
hafsskum-met, vädren susa: allt är lif och glädje, sjelfva solen ler,
och sakta gungar Ulla fram i snäckan, som är, prydd af
vimplar och blommor och blir rodd af en Triton ”i solhatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
