Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flera epistlar förekomma, de der äro så uteslutande
landskapstaflor, att staffaget, ehuru det icke saknas, dock
icke der spelar någon egentligt sjelfständig roll. En bland
de vackraste bland dessa är obestridligen
Fredmans Epistel n:o 39.
”Storm och böljor tystna ren.”
Denna epistel, hvilken Atterbom med rätta kallat ”den
yppersta bland alla målningar på en svensk
sommarmorgon,” är särdeles upplysande för den, som vill lära känna
arten af Bellmans naturmålningar.
Vi finna i den bekräftadt hvad vi förut (sid. 106—7)
yttrat om naturskildringarnas karakter, deras lif och värma
samt det nära samband, som råder emellan landskap och
staffage. Natur och menniskolif gripa in uti hvarandra.
Taflan lefver och rör sig; hvarje bild träder fram med en
hög grad af åskådlighet, och ett sammanhang uppkommer,
utan att derföre det ena draget i sträng ordningsföljd
efterträder det andra; det tjusta ögat far från föremål till
föremål och skalden griper en åskådning här, en annan der,
skildrar den med få ord, men vet dock att derigenom sätta
läsarens eller åhörarens fantasi i verksamhet till skapande
af hela bilden, på samma gång den skenbara oordningen
väcker intrycket af en oändlig rikedom, som icke är
möjlig att genom ord återgifva. Skalden står som en
magi-ker, med sin staf pekande på den, den och den punkten,
och plötsligen fyllas mellanrummen och ett förtrollande
helt framspringer.
Likalitet som någon af de andra epistlarna kan denna
fullt njutas och fattas utan i dess sammanhang med
musiken. Men vi måste åtnöja oss med att påpeka,
hurule-des den friska, glada och målande melodien afspeglar sig
i den korta strofbyggnaden, i den rika, klingande
rimförbindningen, hvilken sträcker sig så vidt, att sista raden i
hvaije vers rimmar med första raden i den nästföljande
versen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
