Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den nejd, öfver hvilken den nyss uppgångna solen kastar
sina strålar, är hufvudstadens undersköna omgifning.
Ordens skönhet förhöjes än ytterligare af melodien, hvilken
återfinnes i en gammal viston, som lärer hafva sjungits
redan i Henrik IV:s tid, och hvilken genom sitt glädtiga
men på samma gång idylliskt vackra lynne så att säga
gifver poesien dess sista fulländning.
Ehuru Fredman, Ulla, Movitz m. fl. uppträda i denna
epistel tveka vi icke att räkna den till de öfvervägande
idylliska, till landskap med underordnadt staffage. Ty
dessa personers segling från Hessingen till Stockholm är
den yttre anledningen till framställandet af de olika
taf-lor, hvilka för oss upprullas och dem vi från deras båt
betrakta.
Fredmanska sällskapet har på Stora Hessingen, en af
Mälarholmarna, under sång, dans, musik och Bacchioffer
tillbringat en af dessa Nordens ljusa sommarnätter, om
hvilkas magiska, hänförande förtrollning sydlänningen icke
kan bilda sig en föreställning. De anträda återresan till
staden i soluppgången, somliga något dufna efter nattens
nöjen, andra, som Fredman, vaknade till nytt lif vid
anblicken af den herrliga nejd, de genomfara, och under
intrycket af morgonens friska svalka. Solen har redan
stigit öfver horizontens rand och står der glimmande med
ännu synbara, skarpt tecknade konturer (”blank och trind”).
Hennes strålar sätta luften i rörelse, och den nyfödda
vindens flägtar krusa sakta den vattenyta, som nyss stod lugn
och klar som en spegel. Från alla håll styra farkoster
med torgvaror mot Stockholm, för att der i god tid
inträffa. Det är en sådan farkost, en höbåt med grönsaker,
silleri, mjölk, äpplen m. m., hvilken styrer närmast upp
till den, hvari vårt sällskap befinner sig, och som i
styckets början uteslutande fängslar Fredmans uppmärksamhet.
Den har en besättning af två man och en qvinna. Vinden
fyller de slaknade seglen, vimplen sträcks ut, gubben Olle
underhjelper farten med en åra; Kerstin, ”gubbens hjerte-
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
