- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
234

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som om allt detta spektakel för hennes skull vore
till-stäldt; och ej mindre ironiskt liknas hon vid ”Venus i
dygd och prakt.” Vakten skyldrar, och marskalken, i
förbigående raljerande madam Wingmark, för bruden in i
salen. Musikanterna stämma upp, gästerna fortfara att
komma; korporalen antingen försummar sig eller har
af-lägsnat sig, ty för att de anländande skola få tillbörlig
honnör, kommenderas ”skyldra” af någon i hopen. Brudens
moder har svårt att slippa in; utan att säga ett ord,
bjuder hon respekt med sin stur^ka min, och det skyldras;
men nödvändigheten att skaffa mera vatten gör att
gumman, trots sin värdighet för tillfället, får vänta utanför en
god stund. Christian Wingmark tittar ut genom dörren
och igenkännes; Fredman ropar:

”Christian Wingmark! vänta,

Ej på dörren glänta.”

Så kommer H?n$ Casper med sin fru, och vidare svarfvaren.

Emellertid tyckes man hafva bKfvit herre öfver
skorstenselden. Men trängseln, skrålet och oväsendet taga till,
”barn och pigor ta bort ordet.” Dialogen derute upphör,
och resten af epistlen är Fredmans beskrifning på hvad
som försiggår inne i salen, endast då och då afbruten af
korporalens kommandoord.

Ceremonien börjar, magistren, d. ä. presten, stampar i
golfvet för att bjuda tystnad, och psalmen stämmes upp.
Denna sjunges under accompagnement af samtliga
instrumenter, magistren söker öfverrösta basfiolen och slår sig
under sången andäktigt för sitt bröst. Sedan börjar han
att framdundra ett tal, hvaraf enstaka delar kunna höras
ut på gatan, och hvilket genom det sätt, hvarpå likt med
olikt deri är sammanrördt, väcker lika mycken förundran
hos Fredman, som hos bröllopsskaran derinne.

”Se, bröllopslaget undrar,

När han dundrar
På Sanct Paulus,

David, Saulus
Oeh vårt syndaklot.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free