Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kil^berg har stupat på slagfältet med vapen i hand.
Det är på krogen han ligger död och dertill bakom
disken. Fredman står med blödande hjerta och betraktar
den aflidne, sorgligt stämmande qvinten på sin fiol. Dyster
som anblicken af den döde är äfven dennes omgifning.
Ljuset har brunnit ned i pipan. Glaset är kullstjelpt och
utrunnet. Krogdörren står på gafvel. Är det döden, som
icke vårdat sig att stänga den, när han efter väl
förrät-tadt värf gick sin väg, eller hafva de flygtade invånarna,
dem den svängda lian skrämt bort, lemnat den öppen?
Minnen om den afiidnes lif och verksamhet framställa sig
för den sörjande, vännens blickar: der på bordändan står
ett utdrucket glas, der borta i hörnet hänger julmusiken
på en spik; allt talar om honom, som nu med döden är
bortviken. Dertill kommer den hemska ensamheten: ingen
menniska fihnes i huset, huru än Fredman klappar och
bultar. Sorgsen ser han sig om efter någon tröst i
olyckan; men äfven den är honom förmenad: kullstjelpt är
kruset och i förskräckelsen hafva de bortfiyende glömt att
sätta tappen i öltunnan, så att ölet har runnit ut. Då
faller Fredmans blick på en stånka; men, o, ve! äfven
den är tom:
”Stånkan, tror jag, döden ock har funnit...
Ja, vasserra! han den tömma hunnit.”
Man kan visserligen tolka detta så, som om det varit
Kilberg, hvilken före sin död hunnit tömma stånkan; men
bringas sista raden i omedelbar förbindelse med den näst
föregående, så får man den i detta sammanhang ypperliga,
en Fredmans fantasi värdiga, bilden af döden, som sedan
han slagit Kilberg till marken, tagit hans stånka och
druckit den ut.
Sorgen öfver Kilbergs död och bristen på allt, hvaruti
han kan släcka denna sorg, sammanstämma att påminna
Fredman om hans egén cftML Han ser Charon vinka
honom från sin svarta elf och han känner god lust att, till
och med utan att taga sig en styrkedryck, gå och hänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
