Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRYCK .V K ROM.
27
genomgått en rätt försvarlig kurs i forntidens
historia, han har emottagit ett intryck för lifvet, lian har
på en kort stund genomlupit en skala af stämningar,
som ingen annan punkt på jorden förmår att i sådan
mångfald och med sådan styrka framkalla. Man
benämner Rom den eviga staden, man skulle äfven kunna
säga det evigas stad; ty hvar annorstädes griper oss
djupare förnimmelsen af det evigas allt öfverskuggande,
nedslående och dock upplyftande makt? — För öfrigt,
hvart man går, stöter mau på kolonner, tempelfasader,
samt lemningar af tempel, termer, teatrar. Ja, man
behöfver blott sätta spaden i jorden för att genast
trätta på en bit af det gamla Rom. Det ligger
begrafvet under den mylla, som nu till många famnars
höjd under århundradens lopp lagrat sig öfver
detsamma. och det gör ett högst underbart intryck att
se den gamla staden sträcka sina kolonner och murar
upp ur grafven, främmande för livimlet omkring dem.
Men äfven de tidehvarf, som hvar efter annan
lagt sig till hvila öfver antiken, hafva lemnat efter
sig synbara kulturspår. Ja! Rom är en verldshistoria
i sten; och den, som fullkomligt förstode stenarnas
språk, skulle kunna upplysa om mången dunkel punkt
i menniskoandens utvecklingsgång; ty intet ställe på
jordklotet finnes, till hvilken denna utveckling i
fortlöpande sammanhang knyter sig med så starka band.
Hvilken tidrymd, som tanken nästan häpnar att
genomlöpa, ligger icke emellan tuffquader-lemningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
