Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ ROMS GATOR.
63
en tiggare, som var lam i benen. Konstnären
svarade: "pengar har jag inga, men jag skall göra dig
frisk, om du vill." — "Ja, om herren det kunde." —
Det kan jag visst." Och dermed lät ban käppen dansa
på den lames rygg. Denne skrek af alla krafter, men
då undergöraren fortfor att slå, gjorde krymplingen
en ansträngning, reste sig och sprang bort på ett par
friska ben.
Oprivilegierade tiggare äro alla af de lägre
klasserna — mest barn och äldre qvinnor —, hvilka, der
de se en främling, genast anropa hans medlidande.
Ibland får man se trasiga, men frodiga barnungar,
pekande på sin öppna mun, dansa gatan framåt,
ropande: "fame, fanie!" (hunger). Kastar man till dem
en slant, har man genast ett slagsmål i gång. En
dag ströfvade jag med en bekant genom några af
Roms mindre gator, och händelsevis föll mitt öga på
en gammal utmärglad qvinna, som stapplade gatan
utåt. Hennes knän svigtade, och sakta sjönk hon till
marken. Jag skyndade mig genast fram för att hjelpa
henne upp; men då jag icke förmådde det ensam,
ropade jag på mitt sällskap, som var ett stycke förut.
Han kom. och tagande henne under hvar sin arm,
reste vi henne åter på benen. Men då vi tänkte släppa
henne, vacklade hon ånyo, och vi började att se oss
<>m hur vi skulle blifva henne qvitt. Lyckligtvis satt
straxt bredvid en skomakare i sin öppna dörr och
lagade en stöfvel; ban besvarade våra bedjande blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
