Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PKOPAG ANDAN. VATIKANEN.
77
rarna. Vägen var ödslig, och på hela sträckan
emellan Porta Pia och Porta del Popolo, en fjerdedels
svensk mil. mötte vi icke mer än två personer. De
unga abbaterna, af hvilka flertalet var emellan 18—20
år, blefvo som med ens förvandlade, när de förlorat
porten ur sigte. Den stränga ordningen upplöstes, de
började springa om hvarandra, knuffa hvarandra,
skratta. skrika, sjuuga, med ett ord, bete sig som riktigt
yra pojkar. Det hade frusit starkt föregående natt,
och de små pussarna i landsvägsdiket voro isbelagda;
att trampa itu denna is var en af deras förnämsta
förlustelser. Sedan jag kommit ur min första
förvåning öfver den plötsliga förändringen, kunde jag ej
annat än sympatisera med dessa ur den kyrkliga
upptuktelsens stränga tvång lössluppna unga män,
hvilka nu gåfvo ohejdadt lopp åt sin lefnadslusta
och sin ålders glädtighet. De uppskörtade de långa
rockarna för att kunna tumla om mera obehindradt:
menniskan kröp fram ur prestkandidaten. Endast i
ett hänseende förekommo de mig väl mycket
pojkaktiga. Det fanns bland dem en, som synbarligen af
gammalt var ett mål för sina kamraters gäckerier.
Han var ovanligt ful och af medelmåttig storlek,
hans ansigtshy var gul, håret stripigt och svart,
pannan låg. ögonen djuptliggande, munnen stor och
näsan platt; han tilltalades under namnet Maria. Denna
stackare lemnades intet ögonblick i fred,
oupphörligt ropades på Maria. Det var deras nöje att reta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>