Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
DÄGEN EFTER ETT STÖPGILLE.
tyrliga resa samt om deras stora gemensamma olycka.
En dag, då min hustru fann henne gråtande vid vårt
barns vagga, svarade hon, på tillfrågan om orsaken
till sina tårar: "Ack, hade icke den elaka Masetto
varit, så hade jag kanske om några månader fått vagga
mitt eget barn." Så länge Giuseppes öde var
oafgjordt, betraktade hon honom som en martyr, ocli hon
försäkrade sig icke kunna lefva utan sin älskade man.
Men sedan hon blifvit underrättad, att hans dom
fallit, samt att lian erhållit fem års fängelsestraff,
undergingo hennes känslor en märkbar förändring. Fem
år voro ju en hel evighet! På fem år kunde hon blifva
gammal, och hvem svarade henne väl då för att
Giuseppe ville kännas vid henne? Och livad värre var!
Huru skulle hon sjelf och hennes trohet kunna hålla
ut dessa fem år? Det var visst icke omöjligt, att hon
under tiden kunde få se någon, som vann behag för
hennes ögon, och så skulle hon vara bunden vid en
man, som hon kanske aldrig mera råkade. Med få
ord: hon hade att fördraga enkoståndets alla
olägenheter, utan att kunna begagna sig af de utvägar, det
erbjuder till dessa ölägenheters afhjelpande. Hon
funderade följaktligen på, att hos påfven anhålla om
skilsmessa, och hon ansåg denna så mycket lättare
böra kunna beviljas, som hon, enligt sin uppfattning,
icke mer än ett par timmar varit gift med sin man.
Hon öfverlade som bäst med sin biktfar och sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
