Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med association, liksom drömmar; dikter, som blott
äro välklingande och fulla af sköna ord, men äfven
utan all mening och sammanhang, i hvilka högst
några enskilda strofer äro begripliga. Denna sanna
poesi kan på sin höjd hafva en allegorisk mening i
stort och en indirekt verkan som musikn *).
”Liebe denkt in siissen Tönen,
Denn Gedanken stehn zu fern.
Nur in Tönen mag sie gern
Alles was sie will verschönen.”
Denna sanna poesi med dess musikaliska verkan
kan icke genom ordet och den plastiska bilden
uttryckas, och dessa komma derföre att betyda ett
annat än det de verkligen äro: poesien blir allegorisk.
”Alla konstens helga spel äro endast aflägsna
efter-bildningar af verldens oändliga spel, /if det evigt sig
sjelft bildande konstverket. Med andra ord, all
skönhet är allegori. Det högsta kan man, just
emedan det är outsägligt, endast säga allegoriskt”2).
I ”Sternbalds Wanderungen” låter Tieck den gamle
målareremiten säga: ”Vi foga samman, vi söka att
häfta en allmän betydelse vid det enskilda, och så
uppstår allegorien. Ordet betecknar ingenting annat,
än den sanna poesien, som söker det höga och ädla
och endast på denna väg kan finna det” 3). Solger,
Tiecks själsfrände, skolans förnämste esthetiker, sätter
derföre den moderna poesiens väsende i att vara
allegorisk, i motsats till antiken, som han kallar
symbolisk.
M Noyalis: Scliriften, II. 13*2, 170.
?) Athenseum, III. 1. s. 107.
a) Tieck : Schriften, XVI. s. 282.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
