Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya poesien kunde icke bestå uti blott en
per-siflage mot den äldre; något positivt måste skapas.
Redan i ”Zerbino” förnimmer man längtan derefter. Men
nutiden i sin prosa erbjöd intet ämne till verklig poesi;
den enda verklighet, som för romantikerna kunde vara
brukbar, var den, inom hvilken fantasien beherrskade
alla lifvets kretsar, och der äfven menskans högsta
intressen af henne fingo sin form. Konsten och dess organ,
fantasien, var det allena lefvande. Då måste äfven det
religiösa med konsten satnmanfalla; också fattade man
religion och poesi som ett: utan religion ingen konst,
liksom ingen religion utan konst. Helt naturligt
syntes då den tid såsom den företrädesvis poetiska, under
hvilkan kyrkan stod i det innerligaste samband med
poesi och konst, den tid, hvars väsende Yischer
betecknande karakteriserar med orden: ”fantastisk
subjektivitet.” Medeltiden är också det äkta romantiska
tidehvarfvet, det, hvari de unge svärmarne rätt kände
sig hemmastadde. Tiecks ”Genoveva” (1800) och
”Or-tavianns” (1802), hvilka båda hämta sina ämnen ur
folksagan, förhärliga båda medeltiden. Men då
”Genoveva” har en mera religiös karakter, firande
katolicismen, så träder i ”Octavianus” det religiösa tillbaka för
skildringen af medeltiden som den sant romantiska
tiden, ”die wundervolle Mährchenwelt,” ”die
inond-beglänzte Zaubernackt” *). Genom dessa båda dikter
blef den dramatiska sagans form fastställd. Den vid-
*) ”Mondbeglänzte Zaubernacht,
Die den Sinn gefangen hält,
Wundervolle Mährchenwelt,
Steig’ auf in der alten Pracht!”
(Octavianus.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
