Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningom finner hon sin fulla tillfredsställelse i den
sinne-verld, som omgifVer henne, hon ändrar sitt namn till
Felicia (den lyckliga); modrens besök blifva henne icke
längre så angenäma. Hon bäfvar för modren, ty denna
stör hennes glada drömmar och hon undviker henne
helst. Astolf får komma till Felicias ö för att ställa
sig sjelf och henne på samfaldt prof. I kärleken till
honom finner hon lycksalighetens mått rågadt, för
honom glömmer hon allt annat. Men hon har dermed
sträckt sin kärlek nedåt, ej mer uppåt, hon har tömt
lystenhetens rosenkalk,
Som höljt kring hennes andes ärfda strålgestalt
En mer och mer förtätad dimmas fångseldrägt.” (II. 141.)
Dermed har, för att tala med Solger, "det sköna
som sinlig företeelse råkat i motsägelse till den
gudomliga idén" eller, för att begagna prologens ord,
"det sköna har fallit från den himlasal, der kärleks
sol och kärleks stjernor bo." Skall försoning vinnas,
måste "det timliga uppoffras." Stjememodren frambär
till Felicia "den hemliges" befallning att försaka:
Slit jordens Son ifrån ditt bröst!”
Efter en hård strid underkastar sig Felicia: Astolf
får resa. Men innan han lemnar Felicia, gifver modren
henne i mystiska ord hopp om en slutlig återförening:
all timlig vällust skall renas i nattens stilla land, och
vid sitt bröst samlar modren gema alla kärlekspar (II.
147—148). Först som död kommer Astolf åter till
Felicias ö, ditburen af Zephyr. Felicias sorg är
gränslös, hela hennes sköna verld går under och Afunden
tillsluter Ungdomskällan. Men hon öfvervinner sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
