Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oehlenschläger hade, som bekant, den tyska
romantiken till utgångspunkt. Det var romantikern
Heinrich Steffens, som genom sitt personliga inflytande
och sina af hänförelse lågande föreläsningar väckte hans
slumrande skaldegenius och bragte honom till klarhet
öfVer sig sjelf och sin bestämmelse. Oehlenschläger
hade dock för mycken ursprunglighet, var en alltför
sund, naiv natur för att icke intaga en sjelfständig
ställning till skolan, hvilket också under hans
utveckling blef allt mera skönjbart. Dertill kom, att då han
lärde känna denna skola, hade hon redan genomlefvat
sina slyngelår, den tid, då hon af förakt för den gifna
verkligheten flyktade till fantasiens sjelfskapade verld
och satte det ästetiska intresset öfver allt annat, äfven
öfver det religiösa och det moraliska. Hon hade
närmat sig lifvet, ehuru hon endast i en förfluten historisk
tid, medeltiden, fann någon öfverensstämmelse med sitt
verldsideal, men under sina sträfvanden att förhärliga
detta hade hon, som vi redan nämnt*), gifvit
fruktbringande väckelser åt flera håll och mäktigt bidragit till
att gifVa vitterheten en fosterländsk riktning. I
sistnämnde hänseende kom tidsandan henne till mötes,
O Se ofvan sid. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
