Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i det bästa ljus sökte framställa den nordiska
gudalärans karakter och dess ännu obegagnade skönheter.
Ett par år dereffcer inträffade bekantskapen med
Steffens. Af honom först lärde han att rätt uppskatta sin
skaldebestämmelse, genom honom blef det för den unge
skalden klart, att det nyttiga är ett vilkor endast för
vår jordiska natur, men att vårt öfverjordiska mål är
kunskaper, njutandet och utöfsjpndet af det sanna och
sköna, till hvilken kunskap och till hvilket utöfvande vi
blott komma genom vetenskap och konst, att alla
tidens missgrepp och falska meningar kunde sägas
här-flyta ur ”det nyttigas öfvertro,” att derifrån kom denna
s. k. upplysning, hvilken endast var ett egenkärt
förgudande af tidsmeningar, hvartill hörde att förakta allt,
som stod i samband med fantasi och högre idé, och
att tillägga det triviala och hvardagliga ett fantastiskt
värde l).
Näst läran om poesiens höghet var det läran om
det nationella i konsten, som mest slog an på den
23-årige lärjungen. Detta visar sig tydligt i den
diktsamling, hvilken han omedelbart derefter (1803) under
Steffens* ögon utgaf, och i hvilken ”St.
Hansaften-Spil” intager främsta rummet. Till formen påminner
detta stycke närmast om Gröthes ”Das
Jahrmarkts-fest zu Plundersweilem;” men man behöfver icke läsa
långt i detsamma för att se, att den anda, som deri
afspeglar sig, är vida mera beslägtad med Tieck än
med Göthe. Man återfinner deri romantikens
fantasirika uppfattning af naturen och dess satiriska utfall
mot såväl upplysningens moralitetskult som mot desa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
