Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sor: ”Var det ikke skeet, Gud veed, hvad jeg da var
bleven. Maaske var jeg gaaet tilbage til Tydskland,
hvor Correggio giorde stor Lykke, og var lidt efter
lidt bleven en Tydsker, ligesom Stoffens” *).
Det är emellertid en underlig ödets ironi, att då
Oehlenschläger af alla krafter sträfvade att åstadkomma
en känsla af förbrödring och ett litterärt närmande
emellan danskar och tyskar, hans dikter i stället
föranledde ett närmande emellan danskarne och deras
gamla arffiender, svenskame. Troligen blef
Oehlenschläger sjelf icke minst öfverraskad af denna utgång;
säkert är, att den af honom från början icke var
påräknad.
Lika betecknande för Oehlenschlägers oreflekterade
skaldenatur är, att han icke synnerligen lade märke
till, det han i sjelfva verket uttryckte den danska
na-tionalandans innersta behof, att han följde en i tiden
liggande drift, då han upptog till bearbetning den
nordiska sagan. Han synes nästan som en ren
tillfällighet hafva betraktat, att stämningen i fosterlandet
här kom honom till mötes. Han härleder nationens
mottaglighet ”for det Nationale, det Heroiske, det
Al-vorlige” uteslutande från slaget på Köpenhamns redd
den 2 April 1801 2). Det patriotiska intresset hade
hos Oehlenschläger så fullkomligt hopsmält med det
ästetiska, att han i grunden icke gjorde någon
skillnad dem emellan. ”Da enhver Nation,” säger han,
”har sine egne Bedrifter, saa fölger heraf, at enhver
Nation ogsaa bör have sit eiendommelige National-
*) Oehl. 8. o. III, b. 16.
Oehl. b. o. II 8. 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
