Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serna har hans fantasi firat sina största triumfer och
vetat frammana en lekande verld af komisk
uppsluppenhet, sprakande qvickhet och jublande skämt.
Dere-mot tänka vi mera på sådana stycken som ”Uden
Hoved og Hale,” der anläggningen är beräknad att fiå ett
visst ämne — här frågan om öfverjordiska väsens
omedelbara ingripande i menniskolifvet — skärskådadt och
diskuteradt ur flera olika synpunkter. Här träder
tendensen obeslöjad fram, och de inflickade ”lystige och
behaglige Scener” tjena endast till att göra detta
framträdande så mycket bjertare; svårligen kan man med
Holberg undra deröfver, att ett dylikt stycke icke vann
publikens gunst, trots det, att det ”indeholdt det
vig-tigste Morale, som udi noget Skuespil var forestillet.”
Men äfven uti de stycken, der tendensen synes
hafva fullt uppgått uti handlingen, visar det sig
stundom vid närmare skärskådande, att det varit denna
och icke det ästetiska intresset, som bestämt
handlingens gång. Det är, som vi ofvan nämnt, uti styckets
slut detta förnämligast röjes; der är nemligen
frestelsen att utbyta den fria konstnärliga mot den moraliska
ståndpunkten allra starkast. Kahbek prisar den fina
takt Holberg ådagalägger vid afgörandet af frågan, om
de komiska karaktersfigurerna skola omvända sig eller
icke. ”Stygotius,” säger han, ”Tyboe, Menschenschreck,
Gert Westphaler, Vielgeschrei, alla de, hvilkas dårskap
blott är af den beskaffenhet, att den gör dem löjliga,
utan att den derföre i det hela utsätter dem eller
deras familj för någon verklig fara eller förderf, alla dessa
förblifva de narrar, som de äro, och sluta gemenligen
som Yielgeschrei och Gert med ett drag, hvilket
kraftigt karakteriserar dem som oföränderligt desamma.
Ljunggren, Smärre Skrifter. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
