Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gren upphängde ock den från mötet bortlockade
jungfrun sin guldkrona, hvilken kom riddaren att tro henne
död och derföre döda sig sjelf; dufvan, hvilken som
ett himlens sändebud sjunger: "Det väntas en Jungfru
till himlen i år," sjunger så fagert från liljeqvist.
Men icke alltid fäster sig sången blott vid liljans
blekhet och icke alltid väcker hon sorgsna tankar; än
är hennes skönhet den egenskap, som faller i ögonen,
såsom i versen
”Som liljan fagrast på qvisten;”
än är det hennes fägrings späda tycke:
”Vore jag sjelf unger som en lilja;”
än färgens klara hvithet:
”Men strömmen faller hviter som en lilja;”
än hennes smärta växt, såsom då älskarinnan kallas
"ett dägligt liljevand" (liljestängsel.)
Då Tegnér liknade Ingeborgs arm vid en
liljestängel, invände kritiken, att liljestängeln är grön;
hvad skulle icke en sådan kritik få att anmärka vid
visorna. Tegnér har här begagnat uttrycket i
folkvisans naiva anda för att dermed antyda på engång
armens finhet och hvithet. Af liknande beskaffenhet äro
uttrycken: "Jag står här smal som en liljerot," "som
ett liljevand," eller "Jag står här som ett liljeblad."
Stundom begagnas rosor och liljor blott som
uttryck för blommor i allmänhet; t. ex.
”Planterat har jag mig en örtagård
Bland rosor och andra små liljor.
Der är kommen en tistel ibland.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
