Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Fader, förlåt dem, ty de veta icke hvad de —
sladdra”, skref Leopold till Tegnér med anledning’ af
denna underliga anmälan. Det bref, hvari detta läses
och hvilket Tegnér kallar ”ett fulländadt epistolariskt
konstverk”, innehåller Leopolds tacksägelse för gåfvan
af Frithiof och andas den varmaste beundran för
skalden och hans verk 1). Äfven Blom sände Tegnér ett
hjertligt och upprigtigt tack. Den gamle Adlersparre,
hvars omdöme vi redan anfört, läste Frithiof ”i ett enda
andetag, men andetaget räckte från morgon till
qväl-len”, och han bad den vän, för hvilken han berättade
förvåning öfver pressens tystnad: ”Stockholms-Posten, min gamle
vän, undantar jag. Men han är ju en allt för stor narr.
Troligtvis är han den enda menniska i verlden, som finner något
slags likhet emellan Byron och mig .... Hvad likhet kan der
utletas mellan hans demoniska natur och min menskliga, mellan
hans dystra verldsåsigt och min glada, kanske äfven lättsinniga,
mellan hans blå svafvellågor och mina sprakande
fyrverkerisolar? Det är ju obegripligt, att en menniska kan låta trycka
något så tanklöst. — Att första sången skulle vara så mycket
svagare än de andra, var mig äfven oväntadt. Jag tycker der
är ingenting att ge emellan på den och de öfriga och skulle
någon göra anspråk på företrädet i svaghet, vore det väl
snarare Kung JEting (n:o V) . . . . Att jag slutligen ieke kan
skrifva Svenska, har jag nu läst i så många år, att jag sjelf
börjar tro det”.
*) Detta bref är tryckt i Sv. Akad. Handlingar XXXV
402—5. Om det samma skrifver Tegnér: "Det är ett verkligt
mästerstycke, ett fulländadt epistolariskt konstverk, som om det
kunde visas, skulle öfvertyga äfven den fördomsfullaste, att en
man, som vid 70 års ålder ännu skrifver ett sådant bref, är och
blir nationens ära, sedan en gång partiagget tystnat och det
rättvisa minnet inventerar sina skatter i Norden. Jag har också
läst Yoltaires brefvexling, men något härmed jemförligt har jag,
på samvete, ej funnit der”. (Tegnér, s. o. I: 278.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
