Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stor skönhet, till hvilken dock färgerna blifvit
hem-tade från en högt förfinad tidsålder. Som prof deremot
på en romans, i hvilken den nordiska naturen motsatte
sig den moderna koloriten och lyriska bildprakten,
anfördes ”Frithiof går i landsflykt”; i denna romans,
hvilken, i förbigående sagdt, Hammarsköld mycket
beundrade, fann Molbech utbrottet af Frithiofs harm vara
”et Slags kiasrlingagtig eller drengeagtig Pukken og
Trodsighed”. För öfrigt lofordades skaldens ovanliga
talang i versbyggnaden och hans utomordentliga
herravälde öfver språket med afseende på renhet, sirlighet,
välklang, fyllighet och rikedom; vidare den lätthet ej
mindre än det behag och den elegans, hvarmed han
förstått att smycka hvarje poetiskt föremål med rika
farger och en yppigt svällande blomsterskrud. Men
— och deri innehålles slutomdömet — ett diktverk,
som åsyftar att sätta oss tillbaka i det gamla Norden,
måste vara något annat än en dikt, som har sin rot
och lifskälla i den närvarande tiden, och om en skald
icke kan uppgifva de i öfrigt mycket naturliga band,
som binda hans genius vid den moderna tiden, så må
han icke hemta sitt ämne från den gamla tiden, utan
antingen sjelf uppfinna det eller hemta det från den
tid, hvari hans anda och fantasi lefva 1).
*) Om Molbechs recension yttrade Tegnér: ”Recensionen går
ut på att visa, att Frithiof är en imitation af Helge, den samme
likväl mycket underlägsen. Det senare bestrider ingen, men
mot det förstnämnda kunde väl allehanda anföras. Väsentliga
felet i Frithiof är, efter Molbechs tanke, att den är för mycket
moderniserad och derigenom gör på mängden för mycket intryck,
hvaremot i Helge de ursprungliga nordiska formerna äro
bibehållna, väl i sin hårdhet, men derjerate äfven i sin kraft, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
