Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande svårmod. Det är icke numera ensamt i dödens
armar han väntar försoning; han vågar tro på
möjligheten af en sådan äfven i lifvet; och det är derom han
med sina Nornor vill tala. I den härliga romansen
"Frithiof på sin faders hög" låter skalden sin hjelte
göra upp räkningen mellan sig och guden. Det är icke
längre Balder, som vållat hans ofärd; det är han sjelf,
som gifvit vika för frestelsen af onda magter.
”Det går en frestare igenom lifvet,
Den grymme Nidhögg ifrån mörkrets verld.
Han hatar Asaljuset, som står skrifvet
På hjeltens panna, på hans blanka svärd.
Hvart nidingsdåd, i vredens stund bedrifvet,
Det är hans verk, är mörka magters gärd;
Och när det lyckas, när han templet tänder,
Då klappar han uti kolsvarta händer” *).
Han bönfaller hos Balder om tillgift; han är redo att
gifva hvad offer som helst, ty att längre bära gudens
vrede är honom outhärdligt.
”Tag bort din börda, jag kan den ej bära,
Qväf i min själ de mörka skuggors spel;
Försmå ej ångren, låt en lefnads ära
Försona dig för ögonblickets fel!
Jag bleknar ej, fast Ljungarn sjelf står nära,
I ögat kan jag se den blekblå Hel.
Du fromme Gud med dina månskensblickar,
Dig ensam räds jag och den hämd du skickar.”
*) Denna vers erinrar om några rader i Oehleuschlägers
Palnatoke:
”Der gaaer en grusom Frister giennern Livet,
Den stygge Vagnhoft med det krumme Svserd,
Han lokker os, Een meer, en Anden mindre;
Han har sin Fryd af at forvikle Hiertet
I sine Garn.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
