Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ett annat ställe, då talet är om den föreslagna
flykten, säger Ingeborg:
”Hvad skulle jag, ett Nordens barn, i Södern?
Jag är för blek for rosorna deri,
För färglöst är mitt sinne för dess glöd;
Det skulle brännas af den heta solen,
Och längtansfullt mitt öga skulle se
Mot Nordens stjerna, hvilken står allt jemt,
En himmelsk skildtvakt, öfver fädrens grafvar”.
Efter Frithiofs bortresa blefVo konungarne öfverfallne
och besegrade af Ring, och denne hotade att taga deras
land och krona, om han icke erhölle Ingeborg till maka.
Hon blef ”offret för Beles rike”. Tigande och med
värdighet fogade hon sig i sitt öde; endast till
fosterfadern förtrodde hon sig:
wMen säg för ingen den svagas strider!
Jag vill ej ömkas, ehur jag lider;
Kung Beles dotter fördrar sin sorg,
Men helsa Frithiof från Ingeborg!”
När sedan Helge märkte Frithiofs ring på hennes arm,
och med rå våldsamhet ryckte den från henne, hviskade
hon till Hilding:
”En bloder kunnat mig detta spara,
Dock mycket tål man, förr’n man förgås,
Allfader dömer emellan oss”. *)
Tegnér talar skämtande i ett bref till Brinkman
om Ingeborgs trolöshet mot sin älskare, såsom
visserligen motiverad i qvinnohjertats natur, men hvilken
han, af artighet mot köflet, hade förgylt och bemant-
*) I sagan är det kung Ring, som uppmanar Ingeborg att
taga ringen af armen, och hon gifver den åt Helges hustru för
att tillställas Frithiof vid hans återkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
