Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de älskande. Med undantag af två korta repliker,
framsagda af Ingeborg, är hela sången lagd i Frithiofs mun.
Det är genom honom och det uttryck, som hans
känslor antaga, skalden visar oss de skiftande taflorna i
dikten. Yi erfara, huru Frithiof under dagens lopp irrar
suckande på stranden, klagande öfver de tröga
tim-marnes långsamhet, men när natten, gudarnes moder,
kommer, flyger han öfver fjärden på sin Ellida. Snart
står han på stranden; han ville kyssa jorden och
blommorna, han helsar bäcken, näktergalen, aftonrodnaden,
— det är förmodligen de två strofer, som handla härom,
hvilka gifvit anledning till Hammarskölds nyssnämnda
omdöme — och när slutligen Ingeborg syns, skyndar
han lidelsefullt henne till mötes. Samtalet framställes
i den form, att man blott hör Frithiof, hvilken till
besvarande upptager Ingeborgs sakta framhviskade ord
och söker lugna hennes farhågor så väl för möjligheten
af en öfverraskning som för gudens vrede. ”Frithiof”,
säger herr Brändes, ”onsker sig i det 0ieblik, da han
seiler over Fjorden for at modes med Ingeborg, at han
var dod o g foer til Y alhall med den blege Pige i sine
Arme, visselig en hoist unaturlig Tanke hos en
liden-skabelig Elsker paa Veien til et med Laengsel attraaet
Staevnemode” 1). Herr Brändes har onekligen rätt: det
vore en högst onaturlig tanke hos en älskare på väg
till ett möte med sin käresta; men också låter icke
heller Tegnér sin Frithiof uttala den samma, då han
1) Originalupplagan, s. 138. Vi nödgas äfven här citera det
Danska originalet, emedan den Svenske öfversättaren (s. 112)
omskrifvit denna punkt och ändrat den faktiska origtigheten i
den samma, men dermed äfven underlagt förf. en tanke, som vi
icke äro säkre, om han i ty fall velat vidkännas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
