Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hjertat i samma stund måtte sönderslitas” 1). Yi
anföra dessa ord såsom en välkommen fyllnad till hvad
vi förut i detta ämne yttrat.
I det föregående 2) är redogjordt för den
återstående delen af sången; dock må vi, innan vi lemna den,
ett ögonblick dröja vid ett poetiskt drag, hvilket
alltid förekommit oss som ett af de mest sublima i
dikten. Frithiof har klagat öfver, att natten icke vill
dröja; för honom må solen gerna försofva sig, om det
så vore till Ragnarök. Då börja de friska
morgon-flägtarne att spela, fogelskaran vaknar, och plötsligen
bryter solen fram. Öfverväldigad af den storartade
skönheten i denna syn, utbrister Frithiof:
”Der kommer hon i all sin ära!
Förlåt mig, gyllne sol, min bön!
Jag känner det, en Gud är nära;
Hur präktig är hon dock, hur skön!
0 den, som fram i banan trädde
Så väldig, som du träder nu,
Och, stolt och glad, sin lefnad klädde
1 ljus och seger, liksom du!
Det majestätiska i en soluppgång kan knappast
kraftigare åskådliggöras än genom detta tvära omslag i
stämningen.
Liksom den föregående sången, har äfven Af skedet
en mera modern hållning. Frithiofs tyska
öfversät-tarinna Amalia von Helvig anmärkte mot denna sång,
att den deri begagnade dramatiska eller rättare
dialogiska formen icke passade i ett romantiskt poem af
denna karakter, samt att kärleken var något för sen-
*) Sv. uppl. s. 115.
*) S. 57-58.
Ljunggren, Smärre Skrifter. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
