Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för förakt eller för harm, utan att skalden velat
framställa det kaos af stridiga känslor, för hvilka Frithiof
är ett rof, såsom en följd af slitningen i hans inre
mellan känslan af skuldlöshet och af vaknande
skuldmedvetande, samt att derunder det sarkastiska draget
i hans lynne stegras till bitter ironi.
En missuppfattning af denna monolog ligger äfven
till grund för Hvassers anmärkning, att anordningen i
denna romans är föga lyckad. Han säger, att "den
sentimentala afskedssången borde antingen alldeles
ute-lemnas eller ock, såsom måhända varit bättre,
framflyttas tils medelpartiet af stycket." Den borde, menar
han, följa -omedelbart på skeppsdäcksmonologen, emedan
efter mötet med Helge den ånyo väckta harmen botde
hafva förjagat sorgen, och emedan efter de herrliga orden:
Nu sol går opp
Bak fjellens topp, m. m.
hoppet borde hafva vaknat i kämpens bröst och han
uttalat sig ungefär som Geijers viking.*) Men den
nämnda monologen är icke ett enkelt uttryck af sorg,
hvilket Hvasser tyckes antaga, utan uttrycker
kampen emellan många och kraftiga lidelser, hvilka
bringas till ett ögonblicks lugn, då den samlade viljekraften
mynnar ut i hjeltens beslut att omfatta vikingalifvet
med dess frihet och dess faror, och detta uttalas så
kraftigt man det kan önska i monologens sista del
från orden:
Du fria haf
Du vet ej af, m. m.
Att omedelbart derpå låta en vemodig afskedssång
tona, skulle varit ett stort missgrepp, ett omotiveradt
*) Hvasser, Valda Skrifter II. s. 156.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
