- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
94

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I de följande sångerna har Tegnér inlagt ett för
sagan alldeles främmande element: Frithiofs själskamp
och hans trängtan efter försoning. I öfverensstämmelse
dermed hafVa afVikelser och tillägg blifvit gjorda. Fullt
sjelfständig är den präktiga femtonde sången,
Vikinga-balken *), om hvilken skalden sjelf säger, att den är
”den minst misslyckade i samlingen” 2). Allbekant är
denna ideala skildring af vikingalifvet, hvari icke
endast framhållas dess djerfVa äfVentyrlighet och sorglösa
dödsförakt, utan äfven den ridderlighet, som enligt
sagorna utmärkte detsamma; slutet af sången ger på ett
hänförande sätt uttryck åt nordbons hemlängtan. Det
icke minst beundransvärda i denna romans är metern.
Denna är den af Aristofanes begagnade anapestiska
tetram etern. , Om den säger Leinburg, att den icke
med orätt blifvit tadlad för sin ”laxa prosodi” och icke
lätt låter rättfärdiga sigjpå de flesta moderna språks
nuvarande ståndpunkt. Särskildt om • Vikingabalkens
meter anmärker han, att Tegnér väl i allmänhet följt
den regeln att låta cesuren falla efter andra och fjerde
foten; men derigenom, att långa stamstafvelser, t. ex.

sin hemlängtan till ”Nordens de fasta, de älskade fjellar”,
tyckes Ingeborg hafva antagit fäderneslandets skepnad och
fäderneslandet Ingeborgs.^f Det är ett utmärkt fint konstnärsdrag af
Tegnér, att Frithiofs älskare-vemod så förvillar sig på hvilken
af de två är den käraste”. ”Minne af Esaias Tegnér” (utg. af S.
A. Hollander), s. 105.

*) Sagan säger, blott: ”Fridthjof hade godt att få sig gods
och anseende, hvar han for; han drap elakt folk och grymme
vikingar, men bönder och köpmän lät han vara i fred, och var
då på nytt kallad Fridthjof den djerfve”.

2) Eft. Skr. I: 245.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free