Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den vackra römansen Frithiof på sin faders
hög hafva vi i det föregående talat, och således
återstår endast den sista, Försoningen. Men då vår
uppfattning af denna sång tarfvar en längre utredning,
egna vi den samma ett särskildt kapitel.
IV.
Försoningen innehåller den afslutning, på hvilken
läsaren genom hela dikten, synnerligen genom dess
senare del, blifvit förberedd. Det kunde efter poemets
anläggning icke vara nog med den yttre godtgörelse,
som låg i återuppbyggandet af det nedbrända templet.
Brottet sjelft är mindre ett yttre — ursäktande orsaker
lågo ju nära till hands — utan får karakteren af brott
först när Frithiof med sitt sedliga medvetande
intränger och fördjupar sig i sin handling samt bringar för
auf grunden sich in Tegnérs Frithiofssage die zeilen: Men
Frithiof lyfte pilten ung På skölden opp — Men pilten satt på
skölden lyft, Lik kung å stol. Die alte sage weiss davon nichts,
und ein yppa skildi (elevare elypeo) kenne ich nicht/ — IN.
M. Petersens Danmarks Historie i Hedenold, III: 166, omtalas,
att hos flera tyska folk bruket varit att bekräfta konungens
val genom att lyfta den valde på en sköld och tre gånger bära
honom omkring i folkets församling. Cleasby-Vigfusson,
Ice-landic-English Dictionary, p. 553, menar, att namnet
Sköldungar kan härledas från detta gamla tyska bruk. Möjligen har
Tegnér hemtat motivet från Tacitus (Hist. IV. 15; rimpositus
scuto.”) Men i alla händelser synes, att bruket varit ett ger^
maniskt, om det än icke kan i våra skandinaviska urkunder
uppvisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
