- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
148

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de rent vetenskapliga — voro tillgängliga och. mest
roade honom, nemligen poetiska af fransyska och af våra
äldre författare: Stjernhjelm, Dalin, Creutz, Gyllenborg,
Oxenstjerna, Kellgren, fru Lenngren, Leopold m. fl.,
men den tidens romanläsning var henne förbjuden."
Förbudet öfverträddes dock i smyg; i ett bref till
Hammarsköld af d. 2 April 1821 yttrar hon nemligen:

"Jag har i sanning ingen annan ledning i mina
poetiska företag, än en inre röst, en verklig instinkt
af smak, som säger mig det rätta. Och ehuru mycket
jag kan ha att återhemta, som du säger, så har jag
dock denna medfödda instinkt att tacka för den smula
bildning, jag eger, ty redan i min första ungdom viste
jag, utan någon menniskas råd eller omdöme öfver
literära skrifter, att med högsta entusiasm välja och
. läsa J. J. Rousseau, och till den grad, att jag läste in
mig och försakade mat och alla nöjen. Mycket har
jag att tacka denna djupa känsliga själ, som jag evigt
med barnslig kärlek älskar. Jag hade, då jag var i
Daries pension, hans boklåda att tillgå, och bland
tusende romaner läste jag helst Rousseau och madam
Staél. Hade någondera af dessa varit poeter, hade jag
säkert förstått min kallelse redan då — och jag
påminner mig huru många gånger jag satt med pennan
i hand och ville ge luft åt mina idéer, men prosan
af-kylde mig straxt. Och våra svenska poeter läste jag
väl med mycken beundran, men deras kalla
persifle-rande sångmö, rik på infall och bonmots, kunde ej väcka
någon verklig tjusning i min själ."

Då förmyndaren förbjöd sin lifliga myndling
romanläsning, hade hon sålunda redan frossat i njutnin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free