Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillåtelse att få bo qvar på sitt kära Fredriksberg. Men
hennes lefnadsmod var brutet, och aldrig upphörde hon
att sörja sin man. Vid hans graf slog hon sista
gången, med skälfvande hand, sin luta.
”Dödsengeln sönk ned på den Eviges bad
Till fridens och kärlekens boning,
Två makar att skilja i sorgernas dal.
Och fåfängt mitt hjerta, vid djupaste qval,
Till Gud bad en bön om försköning.
Min tanke bland stjernors oändliga tal,
Med tron på en evig försoning,
Sin skydsengel söker, din fridfulla själ!
O, var det hos Gud som på jorden! — Farväl
Vid grafven.
Dig tårarna helgas och saknadens gärd,
Ej blott i mitt hjerta; i tiden
Det vackraste minne du lemnade qvar:
En Kristen i tro och i handling du var,
En bild utaf glädjen och friden.
Haf tack för de flydda, de lyckliga dar,
Först hunna af sorgen och striden
I dödens minut, när din fridfulla själ
Gick hem till Guds rike! Farväl, o, farväl
Yid grafven!
Medmenniskors väl, ej ditt eget du sökt,
Förädling var nog for ditt sinne,
Tills pröfningens tid, som du tjenade ut*
Så troget, tills verksamma banan var slut,
Förr’11 aftonens hvila var inne.
Min glädje på jorden med Dig gick förut
Till Gud, och hur heligt dess minne,
När bönen deroppe förenar vår själ!
En tid — och vi råkas! — Farväl, o, farväl
Yid grafven”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
