Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diktafdelnings grundtanke. Är det, så frågar skalden
den sköna mossrosen,
Är det dödens bild, du målar
På din sköna, veka stängel,
Med dess svepning om din knopp?
Nej, i ljusets morgonstrålar
Du, bland blommorna en engel,
Står ur brustna grafven opp.
Så följer Svalan, ett morgonsamtal mellan Edvin
och Fanny, der den förre med en bild, hemtad ur
svalans lif, utmålar huru de båda skola tillsamman bygga
sitt tjäll, uppföda och fostra de unga, och först när
hösten kommer tänka på hädanfärden:
När allt är fuilgjordt här; då först är tiden,
Att längta till en bättre verld.
Fanny svarar honom:
rJag tillhör dig i himlen, som på jorden;
Din maka, om mitt lif förlängs,
Din engel, om jag dör. Odödlig vorden,
Jag ej af stoftets skrankor stängs.
Sörj mig ej länge, sök en annan maka,
Uppfyll din plats. Min ej på jorden är.
Om ej att öfver dig osynligt vaka,
Tills vi för evigt råkas der.
Säkert har mången med förvåning läst denna
Fan-nys kloka, alltför kloka uppmaning till sin Edvin att
skyndsamt söka en annan maka, om hon sjelf går bort;
och man har kanske misstänkt att skalden här åsyftat
ett försvar för sig sjelf, som vid den tid, då han
ned-skref - dessa rader, hade för redan länge sedan ingått
sitt andra lyckliga äktenskap, och det med Choraei enka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
