Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydningslöse Leg med det Enkelte, end af Digterens
höie Syn for det store Billede, der udgjör Digtets Vsesen
0 g Kjerne” *).
Yi bekänna, att vi icke rätt förstå hvad
an-märkaren menar med diktens egen stora bild, den,
som utgör diktens väsen och kärna och med hvilken
hvarje enskild bild skall stå i organiskt sammanhang.
Vi hafva icke heller förr hört den sats uppställas, att
hvarje enskild bild skall stå i ett organiskt
sammanhang med det, som utgör diktens väsen och kärna; i
en kortare lyrisk dikt kan det låta sig göra: men i
en större dikt är det lika onödigt som — omöjligt.
En annan sak är, att den enskilda bilden såsom
ingående led i ett särskildt parti af dikten harmonierar
med tonen i detta parti; och det är just så Tegnérs
bilder i ofvananförda rader göra. Dessa rader bilda
nemligen början till skildringen af den natt, under
hvilken Axel och Maria för hvarandra bekänna sin
kärlek. Skalden har velat ställa landskapet i den
innerligaste öfverensstämmelse med den handling, till
hvilken det skall tjena som scen. Kärleksgudar rida
upp och ned på månens strålar, näktergalen sjunger i
dalen.
rDet var som om naturen sade,
Att nu sin herdestund hon hade,
Så lifligt och så tyst ändå,
Du kunde hört dess hjerta slå.
En magisk romantisk färgton ligger öfver hela
landskapet och binder dess delar samman. Ehuru
visserligen ingen läsare sett Egyptens prester, så väcker
*) Dietrichson. Indledning i studiet af Sveriges Literatur
1 vort Aarhundrede. Kbhvn. 1862. s. 101.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
