Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång tog honom i faderlig vård och lärde honom
"skalan af sången”. Så målar han de ”glänsande
syner”, som hägra för de unge, då de från parnassen
blicka ut i lifvet; men omedelbart derpå vänder han
med en suck tillbaka till sin egen lifser faren het. Äfven
jag, säger han, har sett dessa syner,
rjag ock i min ungdom.
Ack! men för litet af dem blef verkligt. Förtrollade öar
Skimrade äfven för mig: min blick var på ledande stjernor,
Handen vid rodret alltjemt, och jag bredde hvart segel i vinden.
Men när jag nalkades bäst, då veko de öarna undan,
Vika mig undan ännu, allt längre och längre i vester,
Stanna ej, innan de nått nedgående solen, och der först
Ankrar den simmande Arkipelag — han ankrar i grafven.”
Men derför har dock icke mannen rätt att glömma
eller missakta de drömmar, som en gång bodde under
ynglingens krusiga hår, nej,
”att mannen
Icke må tänka för smått, må ynglingen hoppas det stora.”
Eöljer så en teckning af den tid, inom hvilken de unge
lagerkransade hade att lösa sin lifsuppgift; skalden
betecknar den såsom en tid, hvilken ännu icke satt
sig och som hvarken kunde gå eller flyga:
”Obevingad för skyn och vingelfotad för jorden.”
Och härvid må man icke förgäta, att han talade
under intrycket af den qvafva, med ljungeldsämnen
mättade luft, hvilken fy Ide Europa aftonen före
julirevolutionen. Men den redlige, den pligttrogne mannen, den
ärlige sanningssökaren, den gode medborgaren är
oberoende af tidens beskaffenhet; han har sitt rättesnöre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
