Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde göra alla rättvisa och snarare underskattade än
öfverskattade sig sjelf. Hans ofantliga popularitet kom
honom aldrig att förhäfva sig. Han ansåg den sjelf
alltför öfverdrifven, och detta icke af falsk blygsamhet
eller af låtsad anspråkslöshet. Nej, ingen mätte
noggrannare, än han, det afstånd, som skilde honom från
akaldeidealet, och ingen stälde detta ideal högre än
han. Och i detta fall, som i alla andra, uttalade hans
manliga själ öppet och oförstäldt hvad han tänkte och
kände. Derför är han outtröttlig i att upphöja just
dem, i jemförelse med hvilka han kunde löpa fara att
mest förlora. Derför tog han alltid Oehlenschläger i
försvar mot påståendet, att dennes poetiska förmåga
var stadd i sjunkande; han beklagade, att man i
Danmark icke gjorde den store skalden full rättvisa,
och ursäktade hans mera svaga alster med de vackra
orden: ”När man stigit så högt som han, torde man
väl ha lof att någongång få flyga litet — under
molnen”. Derför begagnade han vidare hvarje tillfälle att
bära upp Franzén, kallade honom: ”min ädlare, min
bättre skaldebroder”, sade honom vara utan jemförelse
-den störste svenske skald bland sina samtida, eller
åtminstone ”vår renaste poetiska natur”. Derför yttrade
han om Wdllin: ”han är en psalmbok högre än vi
andra”, och i grafdikten öfver honom heter det:
”Den första stämman i den vittra ringen,
Dn skald som få, dn talare som ingen”.
Derför slutligen upprepade han så ofta spådomen
om den svenska sångens kommande Messias, och ännu
i sin Svanesång profeterade han om den skald, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
