Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huldgudinna, då kom du med en engels blick,
Hoppets ljus i mitt bröst tände; och hastigt nu
Nattens skuggor försvunno,
Och mot stormen jag, tryggad, log.
Hell dig, ädla, der du lefver, af verlden glömd!
Himlen glömmer dock ej eller mitt hjerta dig.
Han din dygd skall belöna;
Jag skall vörda och följa den.”
Detta är hvad vi känna om denna i öfrigt
obemärkta qvinna. Hänförd af Thorilds snillrikhet,
eg-nade hon honom sitt unga hjertas första hyllning.
Omständigheter, dem vi icke känna, skingrade hennes
kärleksdröm. Men ingifvelsen af samma lifliga, varma
känsla, tom under ungdomen vållade henne bekymmer,
beredde henne vid en framskriden ålder den glädje,
som utöfvandet af en god gerning alltid medför. Hon
blef icke en skalds maka, men hon blef en skalds
fostermor. Hon lefde, som Ingelgren sjunger, ”af
verlden glömd,” och kanske såg hon deri en lycka. Må
då hennes skugga icke förtörnas, om vi för en kort
stund väckt hennes minne till lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
