Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Februari innehåller almanachan blott en
gång en erinran om Virginia. Nicander hade af en
fröken G. v. K. eriållit en af denna förfärdigad
portfölj, och den 4 April ökade gifvarinnan sin godhet
medelst skänken af ett fodral till portföljen, "gjordt af
samma tyg som Virginias blå och hvita klädning.”
Virginia hade under tiden rest till Stettin för att helsa
på sin der bosatte bror, som föregående år blifvit gift.
Den 17 September förekommer hennes namn sista
gången i Nicanders almanach. Det heter då: nVirginia
blir i Tyskland öfver vintrm. Das war das. Tavra
dé rjv TOiavxa. Herodot.”
Endast ett sinne, som, väl bekant med
försakelsen, för länge sedan upphört att räkna allt för noga
med hoppet, kan insvepa sin smärta i den skenbara
likgiltighet, som stämplar dessa ord, med hvilka
skalden bjuder sin sköna dröm farväl. Han har i tvenne
italienska sonnetter (”A Virginia-Sonetti”), skrifna
sannolikt efter nu ifrågavarande tid, sammanstält de begge
föremålen för sin saknad: Italien och Virginia. Han
förklarar i dessa dikter, att en resande, som alltid
nödgas lemna ett ställe, just då han väl hunnit finna det
kärt, ändock icke är så beklagansvärd, som man tror
ty i minnet lefva de dock qvar, de älskade föremålen,
kärare, ju mera fjerran de äro. Hur grym smärtan
än var, kunde han dock lemna Italien, sedan han
sett det; jnen sedan han sett Virginia, återstår
endast att dö.
”Vidi l’Italia; anclfio: posso partire:
Un tal dolore — benché crudel, mi piace:
Yidi Virginia ancor — posso morire.”
Ljunggren, Smärre Skrifter. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
