- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
188

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 24 Februari 1804 hade Hammarsköld beslutat
att stanna qvar i Sverige och att söka stipendium.
Äfven Livijn skulle söka stipendium; och H. bad
honom sända sig sin ansökan jemte prestbevis. "Skulle
du ej ega något sådant", tillägger han, "så kan du
skrifva dig ett sjelf och låta såsom afskrifb vidimera
det. Så har både Planander och Lidman gjort". Men
hvarken den ene eller den andre fick stipendium, och
Hammarsköld måste i Juni lemna Upsala samt
emot-taga sin broders anbud att hos honom på Tuna
tillbringa återstående delen af året. Dermed börjar tredje
och sista akten af Hammarskölds kärleksdrama. Redan
innan han for till brödrens och Noras hem, skref han
till vännen: "Livijn, du fattar huru olycklig jag
der-igenom skall bli. Kanske då du återser din vän, om
du nånsin återser honom, träffar du honom vansinnig".
Anländ på ort och ställe, utmålade Hammarsköld för
sin vän sina qval och strider, skildrade, icke utan
välbehag, de pikanta situationer, hvaruti han genom den
älskades grannskap försattes. Ett bref af den 8 Juli
är synnerligen betecknande. Sedan han skildrat några
tilldragelser, för att visa ohållbarheten af sin ställning,
fortsätter han:

”Sådan är jag Livijn. Lugnet har för evigt flytt
från mitt hjerta. Den vilda eld, som fordom brann i ditt
sköte och som Wilhelm Meister släckte, den lågar nu
ännu häftigare i mitt bröst. Jag måste hafva snart
blodiga göromål eller jag förgås. Ofta då jag med mörka
blickar betraktar den eld, som förtär mig, och den svarta
ogenomträngliga natt, som höljer min framtid, suckar jag
öfver detta land, som är beröfvat röfvare. Har du läst
Mazarino? Kolmården och Käglan och Majstigen, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/3/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free