Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den dåliga filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra dagars fulländade teknik frambringar. Den dåvarande
Schundfilmen var dock detta huvudsakligen genom det
utförande, som kom den till del, mindre genom beskaffenheten
av sitt innehåll eller genom sin tendens. De för
biografverksamheten avsedda voro i allmänhet rätt oskyldiga
förströelsefilmer, visserligen utan något större värde, men ej heller
direkt skadliga, om ej möjligen — för ögonen. I och med
filmdramats tillkomst förändrades dock karaktären. Nu för
tiden är det tvärtom. Tack vare den tekniska fulländning,
som filmens framställning uppnått, besväras ögat ej så mycket
som förr. Den goda smaken däremot så mycket oftare. Vad
som bjöds i filmens tidigaste dagar kunde ofta vara barnsligt
och löjligt, t. ex. de i det oändliga upprepade förföljelse-,
porslinskrossnings-, förvandlings- och fantasiscenerna. De voro
obestridligen skäligen enfaldiga och meningslösa. Men ingen
människa tog åtminstone någon skada av att se dem. Nu
har filmen lämnat sitt naivitetstillstånd bakom sig och blivit
raffinerad i såväl det ena som det andra hänseendet,
varigenom dess verkningar intensifierats. Filmen har utträtt ur
sitt paradisiska oskyldighetstillstånd och av kunskapens träd
på gott och ont plockat icke minst de onda frukterna, vilka
den serverar i en för den okritiske tilltalande yttre gestalt.
Filmscenen har i alltför hög grad blivit en tummelplats för
mänsklighetens mest elementära känslor och passioner, för
råheten och brutaliteten i deras olika gestaltningar och ej
minst för den mänskliga dumheten.
Vad den senare beträffar, har den firat fullständiga orgier
i den komiska struntfilmen. En tysk författare på området,
K. Dörring, skildrar en dylik film, som tyckes ha satt rekord
i fråga om plumpt och idiotiskt skämt. Vi återge skildringen
något fritt efter Dr. Albert Hellvig, som omtalar den i sitt
arbete, »Schundfilms, ihr Wesen, ihre Gefahren und ihre
Bekämpfung«. (Halle a/S. 1912).
»En enfaldig man förrättar ett naturbehov i skogen. En
spefågel, som iakttagit mannen, passar på och lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
