Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den dåliga filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oklanderliga filmer, av vilka de ha en beklaglig förmåga att
totalt förstöra intrycket.
Chaplinfilmerna t. ex. höja sig väl endast sällan över
struntfilmens nivå, även om man måste medge, att de i jämförelse
med nyss skildrade åtminstone ej återge rena
oanständigheter. Att de utveckla de ungas sinne för en humor av
det högre eller äkta slaget, torde ej ens den mest inbitne
Chaplinbeundrare kunna påstå. Därtill äro de alltför absurda
i sin överdrivna och våldsamt krystade komik. Men så länge
det finns publik, som icke förmår sentera någon annan humor
än den pellejönsaktiga, måste de väl tolereras.
Chaplin har dock ej gått fri från censuren. Man har
reagerat rätt skarpt mot hans filmer, i vilka det lägsta raljeri i
form av misshandel av krymplingar, sparkar och slagsmål
överflödar och som bjuda på saker så råa, dumma och
smaklösa, att det kan väcka både förvåning och förargelse. Här
i Sverige har censuren varit rätt onådig mot Mr. Chaplin,
och i England uttalade för någon tid sedan t. o. m. en
kongress av biografägare sin protest mot Chaplinfilmerna. I
fråga om konsten att göra svart till vitt inför en okritisk
publik har den internationella filmbranschen särskilt utvecklat
en fenomenal skicklighet, så snart det gällt principiella
synpunkter på filmen. Och därför har icke heller hos oss
Chaplin saknat beundrare, bland vilka många, ofta helt säkert
i god tro, sökt försvara mannens trots allt originella
filmskapelser med att han avsett en blodig drift med
mänsklighetens svagheter. Av de biografiska notiser, som hittills
publicerats om den »store mannen», får man dock huvudsakligen
den uppfattningen, att Chaplin är en affärsman som få
— icke minst i fråga om den psykologiska skarpblick, som
är ett villkor härför — samt förstår att med en skicklighet
utan like utnyttja filmens alla tricksmöjligheter.
Långt farligare än den komiska struntfilmen är dock den
kriminella. Vem minnes ej Nick Carter-litteraturen och det
energiska utrotningskrig, som bedrevs mot detta litteraturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
