Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Filmens suggestiva faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anses mångdubbelt farligare, enär den sätter fantasien i en
vida våldsammare rörelse, och den kan hos den
äventyrsälskande ynglingen eller gossen väcka till liv lusten att själv
utföra liknande bragder, vilka för honom te sig i en falsk
romantiks skimrande ljus. [1]
[1] Följande uttalande av Madame Chic i Stockholms Förstadsblad 23/2
1921 förtjänar att i detta sammanhang anföras:
»Många överflödsord ha i undertecknads tycke talats om filmens skadliga
inverkan på barnens moral. Farhågorna ha så gott som undantagslöst gällt
könsfrågan, och över huvud taget har barnets fattningsförmåga jämnställts med
den vuxna människans.
Däremot kan jag inte påminna mig ha sett en enda protest från vare sig
målsmän eller lärare mot filmer, vari uppenbar grymhet mot djur förekommer.
Och dock visas sådana filmer allt emellanåt och äro underligt nog ofta
tillgängliga för barn.
Detta är ett stort fel. I allmänhet reflekterar nog inte folk över hur
bokstavligt barn ta åt sig allt vad de uppleva och vilka små vildar de i
själva verket äro. En antydd situation, ett underförstått ord, som gäller
förhållandet man och kvinna emellan, går dem i regel förbi. Men en påtaglig
händelse — slagsmål, mord, djurplågeri — ligger inom deras fattningsförmåga
och verkar förråande eller upprörande i långt högre grad än vad fallet är
med oss gamla härdade människor.
Och djurplågeri är något, som sticker särskilt i ögonen på barn. Den
lilla vilde, som lever inom dem, har sällan något emot att pröva sin styrka
på svagare varelser, men han får inte uppmuntras. Av små djurplågare
bli stora människoplågare, sade de gamla grekerna. Det är sant och rätt.
Uppfostran till djurvänlighet är uppfostran till mänsklighet. Men nu är det
tyvärr så, att en del entusiastiska djurskyddsvänner gjort saken impopulär
genom överdrifter, och just detta skimmer av löjlighet skrämmer folk att ta
till orda eller kommer dem att förhärda sig. Detta är stor skada.
Undertecknad, som i ett 10-tal år varit sekreterare i en djurskyddsförening,
har en bedrövlig erfarenhet av vilka ohyggliga grymheter barn kunna göra sig
skyldiga till. Det var kattor doppade i tjära eller fotogén och påtända, det
var hundar med avslagna ben, det var kaniner, fåglar, grodor med utstungna
ögon — ja, alla slags gräsligheter, som en grym liten barnhjärna kan
fundera ut.
När jag nu sitter och ser på en sådan barntillåten film som
»Keystoneprinsen», vilken har många motbjudande scener av grymhet mot djur, så kan
jag inte göra mig kvitt minnet av alla de marterade djur jag sett, och det
är en formlig pina att höra det roade skrattet runt om i salongen. Scenerna
må vara regitricks — det är betydelselöst — i filmen äro de levande
verklighet. Och alla de beklämmande jaktscenerna sen, som ofta stå på
barnprogrammen, de äro nog så verkliga, men hälsas ändå gärna med det grymma
lilla skrattet. Det är vedervärdigt detta skratt åt djur i dödsvånda eller
vanvettig rädsla. Jag vill inte höra barn skratta så.
Och de barn, som inte skratta, de äro oftast till ytterlighet känsliga.
Själv fick jag år av min barndom förstörda genom en ohygglig slakthistoria.
Varenda uthusbyggnad var i min fantasi en slaktbod, full av pinade djur, i
drömmen vadade jag i blod och stympade jämrande varelser. Det dröjde
som sagt år, innan jag blev fullt kvitt intrycket av denna hemska historia.
Men minnet lever än.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lhbiograf/0046.html
