Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Filmens suggestiva faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förebråelser för jaktfilmer, i vilka de företagit större klipp än dem, som
önskats av vid granskningen särskilt tillkallad djurskyddsexpert),
andra ej indianfilmer o. s. v. — för att ej tala om sådana personer,
som i nära nog vilken som hälst samvaro på den vita duken av
två personer av motsatt kön spåra något erotiskt gement.
Nej, censuren måste söka hålla en fast och i möjligaste mån
normal kurs. Den kan icke taga större hänsyn till dylika rådgivare
än vad t. ex. en tidningsredaktör kan göra till de många av sina
läsare, som ej betvivla sin förmåga att redigera tidningen betydligt
bättre än han själv. Den vet alltför väl, att den mycket långt ifrån
är ur stånd att begå fel och missgrepp, men den vet också, att ett
rättvist bedömande av dessa är uteslutet utan kännedom om vad
censuren positivt uträttar med sitt väldiga material — som nu
uppgår till inemot ett par miljoner meter film per år — och utan all
jämförelse med förhållandena i andra länder, där censurföreskrifter,
liknande våra egna, förefinnas. Vårt land är lika litet i detta
avseende som i andra att anse som isolerat från den övriga världen,
och filmen är i högre grad än kanske någon annan industriell
massprodukt en internationell vara. Att emellertid den svenska
biografcensuren är den mest nogräknade censur som finnes — i all
synnerhet i fråga om skräckscener och Nick Carter-dramer — är
ingen hemlighet: därpå torde den intresserade kunna få svart på
vitt av varje fackman, och den saken låter sig f. ö. statistiskt bevisas.
Det är då också för facket i Sverige så mycket mera hedrande, att
man alltmera tycks börja inse, att dessa censurens förhållandevis
höga anspråk i det stora hela varit även facket till nytta.
Det visar sig ofta, att anmärkningar, som framställas mot en film,
i själva verket ej referera sig till denna, utan till de tryckta
programmen, med vilka censuren givetvis ej har den ringaste befattning,
ja, vilka den så gott som aldrig ens får se före granskningen.[1] Att
t. ex. ett mord, som förekommer i en eljest ganska hygglig film och
av censuren avlägsnats utan att ens sammanhanget behövt rubbas,
detaljerat beskrives i programmet och kanske rent av avbildas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
