Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 19 —
den ästetiska stämningen kunna bero, och
således icke af dunkelheten. Och långt ifrån att
det skulle vara en alltid befogad anledning till
misstroende, att en tankeakt är förenad med ett
känslomoment, är det tvärt om antagligt, att
tanken, när den blifvit fullgången och fullt bemästrar
sitt stoff, skall återknyta sambandet med känslan.
Det behöfver därför icke vara alldeles orätt, då
några filosofer velat göra känslan till organ för
filosofien; endast bör det förbehållet göras, att
det icke är känslan i och för sig som leder 0ss,
utan en viss art af intelligens, som har det med
sig att vara förenad med känsla.
Med några ord måste jag här närmare
angifva, hvad som innebäres däri, att ett rikt antal
föreställningar på en gång fasthålles i
medvetandet.
Antalet af punkter, som på en gång kunna
befinna sig i ögats själfva blickpunkt, är i fråga
om det yttre seendet icke absolut inskränkt utan
låter uppdrifva sig. Detta gäller — i en grad
som strängt taget gör en jämförelse oriktig och
endast i bildlig betydelse berättigad — äfven om
hvad som befinner sig i uppmärksamhetens
blickpunkt: hardt när oändligt många föreställningar
kunna där på en gång vara presenta. Dock är
det helt visst icke principielt rätt att kalla dem
samtidiga, utan snarare är väl förhållandet, att
uppmärksamheten icke riktar sig på mer än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
