Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 —
lighet, som alldeles icke hör hemma i taflan utan
endast råkade vara innanför camerans ram, när
stället kopierades. — Om dem, hvilka icke hade
en skalds äkta stämning att gå ut ifrån, talar jag
här icke; — huru realismens teori kommit att
gifva dessas verk försvar såsom diktning,
därför att det föll in under benämningen
verklighetsstycke, är något som väl snart af alla inses.
Realismen förbisåg syntesen i diktningen.
Den glömde, att det, att gifva sak efter sak,
ett bredvid- och efterhvartannat, det är endast
hvad många kunna. Därtill fordras flit. Den
glömde, att hvad vi söka efter är utsiktspunkter,
från hvilka vi kunna öfverskåda lifvet. Diktaren
skall se mer än »ett stycke verklighet», skulle
några säga, skall lägga något till verkligheten,
se ett tankeinnehåll som ligger bakom den. Och
det är sant. Detsamma kan också uttryckas så,
att han skall se mindre än verkligheten: han
skall kunna isolera ett stycke verklighet. Han
har framför sig en väfnad, där trådarna slingra
Sig om hvarandra i en hopgyttrad massa; han
skall förstå att följa en tråd med ögat och
fixera den och icke se de andra, skall kunna på
det sättet gifva relief åt ett helt system af trådar,
så att det blir skönjbart för sig. Och han skall
markera detta system, som han isolerat, liksom
färglägga det, att det skiljer sig från de andra.
Det fordras en forcerad ansträngning och
förmåga af vidt omspännande syntes för att göra
detta. Detta arbete har alltid ädelstensvärde,
Intuition. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
